Stuck in Gefle

Använd med

Nöjesmix har flyttat till en ny sajt. Surfa för all del runt här men kom och hälsa på mig på det nya stället oss sen när du är klar.

Nya sajten är hittar du HÄR och där bloggar jag som Justine

Använd med

Står helt uttrycksløs i baren før tillfællet, inte ett piss att gøra på Gatsby ikvæll. Det ær blaskigt ute, folk ær fattigare æn en gatumusikant från Odessa och det ær helt enkelt en vældigt deprimerande torsdag. Jag dansar i en kvart varje gång jag får en femma i dricks och snart ær det så illa att jag børjar bryta arm med mig sjælv och min sinneshælsa.

Det ær dagar som dessa jag tackar produktionschefen på Kanal 5 før att de haft EN vettig idé genom åren och gett Sverige Filip & Fredrik i gåva. Tack. Jættetack.

Kollade på deras årskrønika 2010 tidigare idag och vad kan jag sæga, de ær inget mindre æn genier med kænsla før humor i punktlista och med Maria Montazami i gæstsoffan kan det ju bara bli skitbra.

Filip – Så Maria, hur har ditt 2010 varit?
Maria (håller hårt på en konstpaus) – Busy.
Filip – Och dær fick vi alltså det amerikanska ordet før UPPTAGET.

Och kørkortsturken ær inte att førglømma. Æh vad fan, allt innehåll i denna årskrønika var fantastiskt. Till och med nær de frågar en av gruvarbetarna från Chile om det gick att onanera nere i gruvschaktet tiden de var instængda. Sinnessjukt OCH kul.

Spana in på Kanal 5 om ni missade det igår.

Daskar till och med upp denna torsdag som sagt.
Ska væl gå och bryta arm nu, før dricks lær jag væl inte få om jag står hær och bloggar.

Smell ya.

Använd med

Jaha, då var det redan den 6:e januari. Det är ungefär nu som jag börjat landa på jorden igen efter ett hejvilt nyårsfirande så då var det sagt; det tar sex dagar in på året att återhämta sig.

Underförstått då att jag glidit omkring i en dimma de senaste dagarna med flertalet alternativ till tillnyktring – Harry Potter, diverse efterrätter i ugn och till och med jobb, tro det eller ej. Det är dock nu jag insett att jag faktiskt jobbar sju dagar i veckan men det slog mig inte när jag kollade schemat i söndags – jag var förmodligen fortfarande helt borta i skallen vid den tidpunkten.

Men nyårsaftonen var mycket fin. Och suddig i kanten. Vi ansträngde oss hårt med maten jag och min roomie Anna och det resulterade i en sjukt bra trerätters och sedan var det bara jästa grejer i flytande form som gällde i kombination med de fantastiska fyrverkerierna vi såg från vår balkong. Det var vackert även om vi firade tolvslaget i ungefär 40 minuter där ute på grund av att ingen hade en klocka som gick rätt.

Stor fest på Frogner senare och om möjligt blev allting ännu suddigare, hamnade mitt i ett hetsigt samtal om Korea och blygdläppar (?) och rymde sedan relativt snabbt hem till vår lägenhet igen. EFTERFEST!

Och ja, sedan dess har jag städat. Phuh.
Ett skitroligt och annorlunda nyår. Tumme upp!

Vet dock inte om jag kan erbjuda bilder från vårt firande med tanke på att det inte är EN ENDA BILD som inte ser fucked up ut. Jag ska nog bespara mina vänner och mig själv den skammen för det här året i alla fall.

Mot jobbet, hörs snart igen.

Använd med

Nu har vi passerat lugnet före stormen som det brukar heta och i skrivande stund är jag och min roomie i full sjå med att hinna med all jävla mat, städning, drinkdekoration och personlig look inför nyårskvällen- och natten. I tillägg till all stress och all pajdeg som sitter klistrad lite här och var i köket valde rören i badrummet att förfalla just idag så nu försöker jag med all kraft ignorera det spegelblanka badrumsgolvet. Ja, det är en halv decimeter vatten överallt. Hrmpf.

Som jag alltid säger; högtider går åt helvete. Om man har förväntningar. Just nu har jag inte så mycket högre förväntningar än godkänt mängd mat och lite alkohol i min strupe.

Det roliga med just ikväll är att de gäster som kommer till oss om mindre än två timmar är personer vi knappt känner. Det blir lite mer intressant då tyckte vi. Så länge de kommer med gåvor i form av groggvirke och kanske en och annan Alladin-ask gör det inte så mycket.

Jag väntar mig en fin och kravlös kväll med lösögonfransarna på någorlunda plats efter tolvslaget, och sedan bara en massa bra musik och sköna människor. Kanske lite fyrverkeri. Inte så mycket att begära.

Eftersom min roomie nu skriker i köket efter uppenbar hjälp bör jag avsluta detta i tid, så jag önskar er alla en riktigt fin nyårsafton och håller tummarna för en inte alltför traumatisk bakfylla imorgon.

Vi hörs nästa år,
so long 2010!

Använd med

Åh, vilken vecka det har varit. Som det alltid brukar vara vid hemvisiter – många att träffa, mycket att göra. När det nu dessutom var juletider och jag var ute i sjukt god tid med alla klappar och skit (hör ironin vråla) känns det nu i efterhand som att Oslo snarare är ett rehab än ett hem. Jag trodde jag skulle få vila upp mig i Gävle, men icke. Staden var dessvärre mycket roligare och uppiggande än jag minns den. Men trots tidsbegränsningen har jag fått mycket uträttat och kunnat ladda batterier med såväl mat som vänner och familj. Det gillar vi.

Hade en riktigt härlig julafton där temat för kvällen i princip löd; vi gör precis tvärtemot. Kan mycket väl vara den bästa julaftonen någonsin just på grund av att vi sparkade kraven och stressen i röven och bara var – med asiatisk mat, hot shots och CSI. Gotta love the family.

Att hinna med så många höjdpunkter som jag gjorde på knappa fem dagar tycker jag är en bedrift i sig. Många av dessa har jag längtat efter redan första dagen jag stod här i Oslo med mitt liv intryckt i resväskor.

• Äta Max. Viktigt.
• Se riktigt mycket snö och kasta förströdda snöbollar på alla som passerar.
• Träffa släktingarna och (de flesta) vännerna, inte bara de som bor i Gävle utan även de som var hemma och hälsade på. Resultatet blev flertalet galna kvällar med påtaglig huvudvärk som medalj, men lätt värt.
• Få julklappar, fick till och med ett väldigt fint paket av Nöjesmix itself innehållande Arto Paasilinnas Paradisets fångar och *Hanna Turi*s skiva. Med det sagt finns det alltså EN bra arbetsgivare i staden Gävle.
• Kanske framförallt; träffa min guddotter Moa för första gången. En riktigt sur liten skapelse visserligen, men väldigt älskvärd. Man kan väl säga att jag blev lite kär och vad det gör mig, det kan vi ta en annan gång?
• Äta salladslunch på Java. Väldigt viktigt.
• Fira in juldagen på både Heartbreak och Goya. Båda får medelbetyg och ett hyttande finger – man kan inte släppa in allt på två ben och tro att “det blir roligare ju fler det är”. Ställenas bartenders var dock proffsiga kvällen till trots. Heja dem.
• Spana in Interpools nya satsing, och efter en runda virtuell minigolf var jag fast och ville bara flytta in.
• Fika på Mingel&Bar. Det är något nostalgiskt över det.
• Riva hyllor och tjuta av lycka på systembolaget.
• Påminnas om taxibristen i stan och tar en taxi åt fel håll efter en blöt natt på Goya. Fick gå hem med snö upp till midjan.
• Träffa min hund. Min fina, fina Hugo.

Fick nog med allt där. Tror jag. Bilderna kanske talar för sig?
Nu ska jag ladda inför en efterlängtad kväll på jobbet – aldrig har jag känt sådant sug efter att få göra en riktigt bra Irish Coffee. Guess I’ll get some tip.

Gävle, saknar dig redan.
Fred ut.

Använd med

Under en frisk-luft-session på baksidan råkade jag höra när grannarna fick besök av kanske årets mest efterlängtade person, åtminstone av de lite yngre. Man kan ju fråga sig hur stämningen var i stugan.

- Ho ho ho, finns det några snälla barn här? – Nej, men kom in ändå.

Haha. God jul!

Använd med

God jul mina vänner, det var alltför länge sen.
Att komma hem till Gävle för att fira jul kan jag nu i efterhand säga är mycket, mycket mysigare och välbehövt än jag tidigare trott. Bara att träffa sina närmaste vänner för vin och brädspel har aldrig känts så bra men att dessutom få gosa ner sig hemma i en välbekant soffa och bli omgiven av familj, paket och god mat är fan helt fantastiskt.

Har ju inte varit så produktiv med stackars bloggen på senaste tiden, rättare sagt två veckor har den varit vilande. Och som vi vet – vilar bloggen så gör inte jag det. Jag är helt förstörd efter otroligt mycket övertimmar, sinnesjuka personalfester (jo, bilder kommer, när världen är redo för dem) och en julklappsshopping som bara.. fått mig att gråta mynt.

Men! Nu är det äntligen julafton och jag klappar mig själv på ryggen för att jag lyckades somna så tajmat att jag missade Kalle Ankas Jul. Jag hatar Kalle Ankas Jul. Jag älskar dock mina sömnvanor.

Nu ska vi fortsätta med vår alternativa jul här på Snögatan (passar barnsligt bra med tanke på att snön når över våra fönster vid det här laget) och äta koreansk mat samt cheesecake.

Riktigt god jul till er allihopa,
spread some love och ät gott.

Använd med

Vad finns det att säga om Tallest Man On Earth’s spelning i torsdags? Jovars, en hel del alltså. Magiskt kan vara ett passande ord. Känslosamt kan vara ett annat bra val. Ja, ungefär så. Stod sammanlagt tre gånger och knep som fan med munnen och försökte lufta ögongloberna genom att stirra stort när känslorna och tårarna passade på att kika fram. Jag blir alltid så skakig i knäna när musiken väl träffar hjärtat.

Det var dock svårt att förstå faktum att Tallest med den stora, oslipat magnifika rösten är sånär som på lika kort som jag är (nåja, nästan) och väldigt spillevinkig i fysiken. Det var bara skägget som stämde in på bilden man odlat av denne man i så många, många månader.

Mycket annat oväntat inträffade även ovan nämnda kväll, till exempel var jag och mitt sällskap PQ väldigt nära på att missa hela konserten på grund av något så värdelöst som en stödvila. PQ, med biljetterna i behåll, somnade nämligen ifrån sitt alarm och stänger man av både ljud och vibration på telefonen kan det ju vara rätt svårt att få tag på människan SAMT sova över. Skitförbannad var jag när jag i sista stund tar beslutet att åka hem till honom och fly-kicka mig igenom porten och daska honom hårt i ansiktet tills han vaknar. Jag hann halvvägs i min vrede, sedan var han uppe, alert och vi var på väg. Phuh.

Sedan, under konserten, hamnade jag bredvid en ytterst rullstolsbunden kille som gned sitt huvud mot min mage under en hel timme. I tillägg var han skitfull och bad mig kyssa honom. Rätt mysigt ändå.

Kan ju bara tänka mig hur det såg ut utifrån, en aspackad man i rullstol som gnuggar håret statiskt mot magen på någon som förgäves försöker lufta ögongloberna.

Men fint var det. Fint. Dessutom hade Tallest årets bästa förband, Idiot Wind, direkt från Dalarna. Därmed avslutar jag detta blogginlägg med uppmaningen att ni bör lyssna på kvinnan.

Smell you.

Använd med

Mannen som ibland kallas för Sveriges svar på Bob Dylan spelar inte mindre är cirka hundra meter från min lägenhet idag. And I’ve got the tickets!
Känner på mig att detta kommer bli en magisk kväll med skicklig folkmusik så jag slänger på mig lusekoftan, rufsar till håret och häller i mig en öl eller tre för att komma i rätt stämning.

Gonna be awesome.
Fred ut.

Använd med

Kan vara mitt bästa köp 2010. Bra som julklapp om inte annat. Eller passande till pek- och långfinger om man vill sluta röka. Fantastiskt snyggt hur som.